Monthly Archives: desember 2010

Vinterhälsning

Vi tackar alla besökare för en riktigt rolig, moro, sjov höst! Och ser fram emot en spännande vår, en spennede vår och ett spændende forår …

Där svanar är svarta och korpar är vita

Jo Henwood från landet dit sommaren flytt, besöker våra breddgrader i vår. Jag skickade några spörsmål till henne. Resultatet är att vi nu har en långt mer utförlig beskrivning av vad som sker i Australien än  för något nordiskt land. Med undantag av Östjylland 😉 Dessutom har hon massor med erfarenheter som vi kan inspireras av för att bygga bättre organisationer och nå fler lyssnare. För BNS är hennes sammanställning  rena guldgruvan. Även om inte allt är nytt är det värdefullt att fundera över likheter och skillnader med berättarrörelsen down under. Ta chansen att träffa henne när hon kommer hit!

Jag har lagt intervjun i Skattkammaren. Den kommer vi att kunna återvända till och bygga vidare på under lång tid. Läs, tänk och kommentera!

Sproget synger III

Det här inlägget är en invit till att studera och tänka. Kan vi lära oss något om språkets sång som kan vidareutveckla berättarkonsten? Jag googlade i all hast på storytelling och prosody. Här är tre pdf-artiklar från de första tio resultaten:

Den berättande roboten Greta

Den är i mina ögon mest komiskt tänkvärd. Hur får man en maskin att låta som en berättare? Det är kanske inte vårt mest brännande problem.

Sen dyker Vibeke Børdahl upp! Hon följde med den kinesiske berättarmästaren Ma på Fabula-festivalen. Hon behandlar bl.a. prosodi i sin bok «The oral tradition of Yangzhou storytelling». På Google Books kan man läsa utdrag. Och du kan lyssna på språkmelodin i videon med Ma Xiaolong! Nu när vi ändå befinner oss i Ostasien, kan vi passa på att lära oss mer om prosodi och Rakugo, en komisk japansk berättargenre

No Laughing Matter

Och nu börjar det bli riktigt intressant:

Prosodic Cinema

Visserligen handlar detta om film, men här finns en rätt bra genomgång av prosodi i t.ex. poesi. Och man får lite «klippteknik» för film som en bonus. Jag har länge tänkt att det är klipparen som är berättaren i en film, minst lika mycket som regissören eller manusförfattaren.

Har du tänkt att cafets videoserie om språk verkat vara alldeles för lättsam underhållning? Lyssna på dem igen, studera artiklarna, lägg pannan i djupa tankeveck och skriv en analys av vad detta kan betyda för muntligt berättande …  Eller, ja, kanske helst en kortare reflektion 😉

Sproget synger II

Et eksempel på prosodi når en dansker snakker interskandinavisk med dansk accent. Samtidig et godt eksempel på svensk-dansk sprogforbistring i denne let snuskige video..

Geminiderna – Castor och Pollux

Foto Mila Zinkova - Wikimedia Commons

Uppdatering:
Man har chansen några kvällar till! Och nästa år är vi ännu bättre förberedda …

Varje år med höjdpunkten kring 13-14 december  faller stjärnorna, förlåt meteorerna, över himlen. Som himlens eget luciafirande. Kanske samlar Slottskogsobservatoriet i Göteborg nattliga stjärndyrkare även nästa år vid Botaniska Trädgården. Aftonbladet har några tips för den som vill se fenomenet. Meteorskuren tycks komma från Tvillingarna, Gemini, som ligger i närheten av Orion, som är relativt lätt att hitta.  Geminiderna är en av de mera mystiska och spektakulära stjärnfallen. Och ett utmärkt skäl till att berätta om tvillingarna Castor och Pollux! Någon som prövat den historien? Är den bra?

Sproget synger I

Det sägs att man har svårare att höra melodin (prosodin) i sitt eget språk än i andras. I mina öron låter engelska med norsk språkmelodi verry cutie.

Vad hör du här?

Lever ungt berättande vidare?

Foto Fabula Storytelling

[Andra uppdateringen av listan på strategier 2010-12-16]

Hur får man ungt berättande att leva vidare när pengarna och projekten är slut? Vad kan man göra för att undvika att inte allt rinner ut i sanden efter en tid? Det är enligt min mening en av de i särklass viktigaste frågorna för åtminstone den svenska berättarrörelsen. Och det kan vara ett utmärkt tema för nordiskt förtäljarsamarbete. Inte minst för att jag vet att många i Sverige, Danmark och Norge redan gjort och gör intressanta saker för elever och unga berättare. Berättarnätet Sverige kommer att söka pengar för att jobba med ett projekt om detta. Jag har redan fått flera entusiastiska svar på ett brev till våra medlemsföreningar, så vid det här laget är jag säker på att det kommer att hända spännande saker 2011.

Skulle ni, till att börja med, vilja hjälpa mig att tänka och formulera effektiva strategier? Jo jag vet att listan ser tråkigare ut än en mer entusiasmerande beskrivning av t.ex. ett berättarläger för ungdomar. Men läs den som ett försök att få mer stöd till sådana saker – och framför allt att «skumma grädden» av enstaka eller «isolerade» arrangemang. Använd er fantasi till att föreställa er vilken glädje fler unga människor skulle kunna ha av att få utveckla sina berättartalanger. Det som driver mig själv är känslan jag har av alla upplevelser av hur de växer, hur de kan bli alldeles «självlysande» när de får lite stöd att berätta. Så vad vill du utveckla, fråga, ifrågasätta, prioritera, formulera om, lägga till eller kommentera?

Åtta huvudstrategier

■  Från “mellan stolarna” till “i samma soffa”. På kommunal och lokal nivå kan muntligt berättande, och särskilt ungt berättande vara en angelägenhet för flera intressenter. Som kanske var för sig inte har just muntligt berättande som ett prioriterat område, men som tillsammans kan få ihop resurser och nå ut bättre. T.ex. Arkiv, Bibliotek och Museer (ABM), kommunala och regionala kulturförvaltningar, skolor, kulturskolor, studieförbund, hembygdsrörelsen, turistnäringen, berättarorganisationer, olika ungdomsorganisationer och ungdomsmiljöer m.fl. Vi vill utveckla och sprida goda exempel på samverkansmodeller.

■  Kontakt- och kunskapsmäklare för skolan. Vi kan hjälpa lärare att bygga egna nätverk. Skolan är på sikt den organisation som skulle kunna betyda mest för att ge barn och unga chansen att utveckla sina muntliga berättartalanger. Särskilt om man kan utveckla samverkansformer med kulturlivet. För att muntligt berättande ska bli mer etablerat i undervisning behövs flera saker. En är att lärare själva börjar utbyta erfarenheter och att anpassa ideer och metoder till sin egen situation. Men de har svårt att hitta varandra. Berättare träffar många lärare eftersom de ofta har uppdrag i skolor. Därför kan vi fungera som”kunskapsmäklare” och som stöd för lärares eget nätverksbyggande. Vi kan också bidra med kompetensutveckling, något som lärare ofta själva efterlyser.

■  ”Den långa tråden” Vi inom berättarrörelsen kan ge kontinuitet och långsiktig inspiration till verksamheter för ungt berättande. Säg t.ex. att elever genomför en ”sägenresa” med spårvagn 11 från Bergsjön till Brännö i Göteborgs skärgård. På några stationer kliver man av och berättar lokalhistoria om flyktingar från krigen med danskarna, SKF, vikingar m.m. Om t.ex. Berättarnät Väst skulle engagera sig i ett sådant pedagogiskt initiativ och ”efterlysa det” varje år kan det bli både mer meningsfullt och mer långsiktigt hållbart. Detta är naturligtvis bara ett av många exempel på hur vi skulle kunna ge ungt berättande mer kontinuitet.

■  Nationell, nordisk och global samverkan. När den unge berättaren Wilf från Storbritannien träffade svenska ungdomar fungerade han som ett inspirerande föredöme. En ”gesällresa” där man lyssnar på berättare från andra länder är en självklarhet för många professionella berättare. I den enklaste formen upplever man dem på en svensk internationell berättarfestival. Samarbetet gäller inte bara ungdomarna. Det finns flera berättare och pedagoger till och med inom Sverige som arbetat länge och engagerat med unga berättare som aldrig träffats för att diskutera erfarenheter och metodutveckling. Relativt få av oss som håller på med liknande saker inom Norden har tagit oss tid att jobba ihop. Här finns mycket att göra!

■  Driva frågan inom berättarrörelsen om hur man kan göra för att kortare och relativt resurskrävande insatser skall leva vidare. Hur skummar man  grädden av aktiviteterna? Kan vi inspirera fler berättarföreningar till att satsa på ungt berättande?

■  Stödja nätverkande och informationsutbyte via nätet, särskilt i kombination med “IRL”-möten. Man skulle kunna tro att sådant utvecklats ”av sig självt”, men det stämmer inte. Tänk om det fanns fler samlingspunkter på nätet för unga berättare och de som arbetar med ungt berättande i kulturlivet och skolan? Facebookgrupper där man kan söka berättelser och vänner i berättarvärlden. Bloggar med tänkvärda essäer. Diskussionsforum där man kan utveckla tankar och projekt. Platser där alla som planerar och genomför berättarprojekt delar med sig av erfarenheter, kunskaper, inspiration och nyheter. BNS skulle kunna stå bakom något som knyter ihop och stödjer sådana initiativ. Det återstår att utreda om detta skall göras i form av en mer central ”portal” eller på något mer nätverksbaserat sätt.

Mentorer, kontakter och konstnärlig inspiration
Vilken slags stöd behöver barn och unga för att utveckla sina muntliga beröttartalanger? Eller vilka kombinationer av insatser är mest effektiva på kort och på lång sikt? ”Fler Monikor” sade en ung berättare som syftade på ett mer personligt mentorskap. En annan uttalade ordet ”berättarläger” med en känsla som verkligen underströk betydelsen av att få träffa andra unga. ”Vilka ska ta över efter oss?” sade en av de äldre svenska berättarkonstnärerna. Denna punkt hänger nära samman med nästa.

■  Analysera och utvärdera vilka arbetssätt och samverkansmodeller som är mest effektiva ur ett långsiktigt perspektiv. Det saknas också sammanställningar av hur barn och unga själva ser på muntligt berättande. Där kan man göra mycket mer.

Och berätta gärna vad du själv har gjort eller kommer att hålla på med 2011! Skall vi starta ett nordiskt samarbete kring detta? Vill du vara med i så fall? Och har du något bra namn för ett sånt projekt?

Föreningen Labyrint

Sanna Ranweg meddelade igår på e-postlistan:

Efter att i flera år varit ett nätverk har vi nu bildat en förening. Berättarnätet Labyrint som är verksamma i Luleå och Piteå. Det känns väldigt inspirerande, och vi håller som bäst på att ta fram en logga till vår hemsida. Skärgården här i Luleå är den labyrint tätaste i hela Europa så namnet var lockande på många sätt. Är det någon som känner till några berättelser om labyrinter, så tar vi tacksamt emot dem.

Varma hälsningar, Sanna

Den nordligaste festivalen

I Skellefteå i norra Sverige har en av de senaste berättarfestivalerna etablerat sig. Med ett visst eftertryck. Nu kan man följa utvecklingen på den nya hemsidan berattarfestivalen.se Läs, lär och inspireras! Dags för en lyssnarsafari norrut i vår? Och är den verkligen den nordligaste?

Vad var viktigast?

Trots en något invecklad enkät har vi ett ganska tydligt utfall:

Även om detta baserar sig på 14 personers röster är det en relativt tydlig fingervisning. Det verkar vara klart att alternativen prioriteras i ordningen berättarfrämjande, nätverkande och medlemsstöd. Men det kan vara värt att notera att ett par personer satt alternativen medlemsstöd och nätverkande först. Det är detta procentsiffrorna syftar på. Tårtbitarnas storlek motsvarar en något godtycklig summering där jag gett alternativen vikten 3, 2 och 1 beroende på i vilken ordning de kommer i svaren. Man kan ju också gå in och titta på resultatet och dra sina egna slutsatser.

Tanken med detta var inte att försöka fastslå någon slags evig sanning. Jag hoppades framför allt att det skulle kunna provocera, inspirera och fördjupa frågorna om vad man egentligen har för glädje av en nationell berättarförening. På måndag kväll kommer Berättarnätet Sverige att ha ett Skype-möte om bland annat vår verksamhetsplan. Det ska bli intressant att se om några fler av mina styrelsekamrater lärt sig något av detta.

Sedan är jag personligen nyfiken på om någon kommer att skicka mig poesi den här gången också. Det brukar jag nämligen få när jag diskuterar statistik med berättare. Jag tror siffrorna fungerar som ett slags sandkorn för musslor. Ett litet julklappsrim till din favoritförening kanske? Eller har du andra slags kommentarer?