Finländskt slam på annat sätt

Saara - Foto Kerttu Jokela

Under nästan hela 2000-talet har finnarna tävlat i livs- och sagoberättande. Mästerskapen bär med sig både ära och pengar. Tävlingarnas tillvägagångssätt och regler  är olika.

Att sagoberättar-festivalen Satusivellin, sagopenseln, arrangeras i Karstula i mellersta Finland beror helt enkelt på det att den första sagoberätterskan i finsk barntv, Kylli-täti hade sin sommarstuga där. Kommunens kultursekreterare Seppo Ruotsalainen startade festivalen och med fokus i barnkulturen 2001. I samband med festivalen kan barn och föräldrar delta målarkurser. Några år tidigare grundade författaren Anja Vähäaho (+2010) Tarinaniskennän Suomen mestaruuskilpailu, Livsberättarfestivalen och Elämäntarina-akatemia, Akademin för biografiskt berättande i norra Österbotten i Kärsämäki.

Juryn i sagoberättarslammet består av föregående års mästare. De bestämmer kvalificeringssagan som 2010 var «Jack och bönstjälken» av Richard Walker. Sedan får de tävlande välja fritt ett avsnitt ur sagan och spela in en tre minuter lång ljudfil som de skickar till juryn före 1 maj för bedömning.  2010 kom 16 bidrag. Jag var en av de tio som fortsatte till semifinalen under festivalen i Karstula. Men jag var inte bland de fem som lyckades med sin högst 15 minuter långa saga till finalen.

Trots det var det en stor fröjd att lyssna på sina medtävlande och lära av dem hur man också kan berätta sagor. Att röra sig på scenen, att modernisera och klä om gamla sagofigurerna. Vargen i Rödluvan arbetade i Hessburger snabbrestaurang. Saara Laukkanen blandade modigt Snövit och dvärgarna, Pinochio samt TV-kändisar i en och samma berättelse. I finalen berättade hon om en gubbe som var tvungen att mäta allt han såg omkring sig. Till slut blev han snurrig i huvudet och läkaren tömde hans huvud från alla siffror.

Finalen blev riktigt spännande både för mig och tävlarna. Vem skulle jag hålla tummarna för, Saara eller sonen till min skolkamrat Hannu Ahola? Till slut korades Saara till FM i sagoberättande 2010. Hon fick 800 euro och en berättarhatt. Hannu åkte hem med 300 euro i fickan. Och får prova igen nästa år. Festivalen hölls i en gammal bygdegård som numera också används som biograf. I publiken fanns ca. 100 personer.

Livsberättande blir allt mer populärt i Finland. De första mästerskapstävlingarna arrangerades för tio somrar sedan under kulturveckan i juli i Kärsämäki. Men först under de senaste åren har regionala tävlingar arrangerats under våren på ett tiotal orter. Till finalen kvalificerade sig tio berättare. Berättarfestivalen i Kärsämäki med 3000 invånare är årets kulturhändelse. Det är normalt att 270-300 personer strömmar in i gymnasieskolans aula.

Seppo - Foto Kerttu Jokela

Varje berättare har sju minuter på sig att övertyga publiken med sin mer eller mindre sanna berättelse.  Jari Rossi blev finsk mästare i livsberättande och fick 500 euro. Han deltog i Nordiskt Berättarslam i Oslo. Juryn bestod av föregående årens tävlande och FM-mästare samt andra på olika sätt meriterade berättare. Sverigefinnen Tapio Aarre-Ahtio från Stockholm blev trea.

Gemensamt för dessa två slam är att publiken röstar sin favorit.  Hon/han kan vara någon som inte alls är bland de tre bästa. Även om priserna är flotta vittnar sagoberättarna unisont att de inte täljer guld med berättande.

Kerttu Jokela

Kerttu Jokela bor i Stockholm, berättar på både svenska och finska och fotograferar därtill. Artikeln har tidigare publicerats i Munvigan.

Legg igjen en kommentar

Fyll inn i feltene under, eller klikk på et ikon for å logge inn:

WordPress.com-logo

Du kommenterer med bruk av din WordPress.com konto. Logg ut / Endre )

Twitter picture

Du kommenterer med bruk av din Twitter konto. Logg ut / Endre )

Facebookbilde

Du kommenterer med bruk av din Facebook konto. Logg ut / Endre )

Google+ photo

Du kommenterer med bruk av din Google+ konto. Logg ut / Endre )

Kobler til %s