Ett frö till en trädtråd

    Detta är en helt öppen inbjudan att skriva vad som helst om träd, temat för Världsberättardagen. Du är välkommen med alla slags associationer, historier, infall, innspill, eller «uppkast» som Grönköpings Veckoblad uttryckte saken. Joodå, jag kommer också att delta, men det kan väl vara intressant att se vad som händer om detta ämne får växa fritt? Fröet är sått …

19 responses to “Ett frö till en trädtråd

  1. I HÄSTKASTANJENS VÅLD

    När jag var barn hade jag inte så många leksaker, som barn har nu för tiden. Många leksaker gjorde man själv av sådant som man kom över. Bland annat lekte jag på hösten med hästkastanjens frukter. Ni vet säkert allesammans hur de ser ut. Innanför ett grönt taggigt skal finns en vackert brunskimrande kärna. Vi brukade samla kastanjerna och göra djur av dem – en stor kastanj till kroppen, en mindre till huvudet och så fyra tändstickor till ben och en till hals – hela ladugården full. Det fanns gott om kastanjeträd i byn där jag växte upp, men de bästa träden fanns borta vid järnvägsstationen. De står förresten ännu kvar, fast att stationen är borta för länge sen, och jag tror att ungarna i byn fortfarande brukar samla kastanjer där. Kastanjeträden vid järnvägstationen bar nämligen fler och större kastanjer än på andra håll.
    Det gröna taggiga skalet brukade spricka när kastanjerna föll till marken, men ibland fick man hjälpa till att ta sönder skalet. När skalet var svåröppnat var det inte säkert att frukten hunnit bli brun. En gång när jag var vid stationen för att samla kastanjer, så hittade jag en jättestor kastanj. Den var stor som en tennisboll och den hade inte spruckit. Jag försökte spräcka den genom att kasta den hårt i marken. Flera gånger dunsade jag den i backen utan resultat, och beslöt därför att ta den med hem. Min tanke var att sätta fast den i farsans skruvstycke och spänna åt, och det gjorde jag också. Efter att ha vevat flera varv på skruvstycket, så sprack kastanjefrukten med en knall, och ut poppade en kärna som jag aldrig sett maken till. Den skimrade i alla regnbågens färger, precis som en solbelyst bensinfläck på en vattenyta. Jag tyckte att jag aldrig sett något så vackert, och började fundera över hur jag skulle kunna bevara den.
    Varje höst brukade mina föräldrar plocka äpplen i vår trädgård och lägga ner dem i matkällaren för vinterförvaring. Matkällaren låg under en del av huset och man kom dit genom att öppna en lucka i köksgolvet och gå ner för en trappa. Kunde man bevara äpplen i källaren över vintern, så måste man också kunna bevara min kastanj. Så resonerade åtminstone jag och så fort tillfälle gavs, så smet jag ner i källaren och la kastanjen på träspjälorna hos äpplena, och sen glömde jag bort allt samman.

    Framåt våren började det hända konstiga saker. Min mor klagade en dag över att hon inte kunde stänga källarluckan ordentligt. Det var något som tog emot. Min far undersökte saken och kunde konstatera att det satt en kastanjegren med klibbiga knoppar i kläm i luckan. Han hämtade genast en sekatör och tog bort den, medan han mumlade något om att han inte kunde begripa hur den hamnat där. Jag hade förstås mina aningar, men jag sa ingenting då, och inte flera veckor senare heller,
    när jag vaknade en morgon av att någon kittlade mig under fötterna.

    Jag hade mitt rum på vinden. Min far hade byggt ett krypin åt mig vid ena gaveln. Det var inte stort men mysigt. Där hade jag en läsfåtölj, ett litet skrivbord för läxläsning och en utdragssoffa, som jag sov i. Det visade sig vara en kastanjegren som kittlade mig, med sina femfingrade blad. Jag klädde mig raskt för att undersöka var den kom ifrån. Grenen hade tagit sig ut genom källarfönstrets flugnät, krupit upp för väggen och tagit sig under gavelns brädfodring och trängt sig vidare in på mitt rum.

    När far kom från fabriken på kvällen, hämtade jag honom genast för att visa vad som hade hänt. Han var ytterst förbryllad, och undrade om jag hade en aning om hur det gått till. Jag bara skakade på huvudet, och far gjorde sig beredd att gå ner i verkstan, för att hämta en fogsvans att ta bort grenen med. Det var en vacker vårdag och fönstret till mitt krypin stod öppet. Plötsligt kom en koltrast flygande in genom fönstret. Den hade en kvist i näbben och med den landade den på kastanjegrenen.
    Vi såg både far och jag att den höll på att bygga bo.
    – Du får inte såga av grenen! sa jag. Inte så länge koltrastarna har bo.
    Eftersom far var lika stor djurvän som jag, så han lät det hela bero. Koltrastarna byggde boet klart och honan la sig att ruva. Under tiden slog kastanjen ut i blom på mitt rum – två upprättstående blomklasar, som hade vita blommor med en gulröda fläckar i. Blommorna spred en ljuvlig doft i rummet och det kom in bin som sög honung. Surret från bina var sövande och gjorde att jag sov väldigt gott ända till den morgon, när äggen började kläckas. Snart fanns det fyra skrikande ungar i boet som med sina signalgula gap markerade att de ständigt var hungriga. Det stackars koltrastparet hade jobbiga dagar med att mätta de små.

    Under tiden som koltrastarna häckade så hände det egendomligheter i andra delar av huset. Källarluckan lyftes upp av grenar och far fick flera gånger hämta fog- svansen och såga av dem för att kunna stänga luckan igen. Golvbrädorna i vardags- rummet pressades åt sidan och på flera ställen stack det upp kastanjegrenar. Speciellt gällde detta området framför teven. Det blev nödvändigt att röja undan några kvistar varje gång vi ville titta på ett program. Sekatören låg därför alltid till reds på det lilla bordet bredvid tevesoffan.

    Kastanjegrenar stack också fram på andra ställen i huset, men på det hela taget lyckades vi hålla dem stången under sommaren. Det var först i månadsskiftet augusti – september som situationen blev ohållbar, Då fanns det grenar i alla rum i huset och på en del håll började det bli rena urskogen. Flera grenar hade dessutom tagit sig genom yttertaket och det rann därför in vatten varje gång det regnade. Eftersom det var en ovanligt regnig förhöst det året, så vi var tvungna att ha spannar och skålar utsatta över allt för att samla upp vattnet. Det blev väldigt fuktigt inomhus, men jag vet inte vad som var värst fukten eller ljudet av droppande vatten.

    Far kallade samman familjen. Han meddelade oss att vi måste flytta och att han skaffat oss en lägenhet i fabrikens arbetarbostäder. Enligt hans uppfattning gick det helt enkelt inte att bo kvar längre, och det var vi ju tvungna att hålla med. Så lämnade vi vårt kära hus i hästkastanjens våld.

    Vad hände sedan med vårt hus, frågar ni kanske, jo kastanjen gjorde processen kort med huset. Efter några år hade den tagit över helt och hållet. Det gick inte ens att se att det legat ett hus där. Far sålde tomten och i dag ligger det en modern villa i mexitegel på tomten, men där det gamla huset stod växer det fortfarande ett jättestort kastanjeträd.

    I höstas passerade jag min barndoms by och stannade till en stund vid platsen där huset låg. På marken utanför staketet låg flera nerfallna kastanjefrukter. Bland annat en som var större än de andra och som inte öppnat sig. Jag böjde mig ner och tog upp den. Sen stoppade jag den i fickan och tog med den hem. Väl hemkommen gick jag in i min verkstad för att knäcka den i skruvstycket. Ut poppade en kärna som jag bara en gång tidigare sett maken till, och den skimrade i alla regnbågens färger, precis som en solbelyst bensinfläck på en vattenyta.

    • Kære Sven Hansson.
      Jeg kan virkelig godt lide din fortælling, den rører mig og giver mig nogle spændende billeder på nethinden. Lad mig pressentere mig; jeg er illustrator, og har en særlig passion for træer. På det seneste har jeg tegnet træer når jeg har haft tid til det. Nogle af dem vil du kunne finde på min blog: http://katrineclante.blogspot.com/ Jeg søger efter en god fortælling der vil give mulighed for at udgive eller på anden måde tegne fantastiske træer som en professinel opgave. (penge til at leve for) Der er mange motiver udover træet, i din fortælling som jeg har lyst til at tegne: jernbanestation, fugle, værktøj, fabrik, træhus, møbler, regnvejr, kaos. Har du tidligere fået udgivet nogle af dine historier på forlag, eller arbejder du udelukkende med den mundtlige fortælling? Ville du være interesseret i at få tegnede billeder på, eller foretrækker du at folk udelukkende kan danne sig deres egne forestilllinger?
      Venlig hilsen Katrine Clante

    • Anne-Lise Wie

      Takk for en nydelig historie.

  2. Kul! Det dröjde inte länge innan detta började gro. Jag kom att tänka på Odysseus trädsäng eller vad det nu var. Och tänk på alla stackars människor i framtiden när de fossila bränslena tagit slut som aldrig får uppleva naturskönheten i en solbelyst bensinfläck på en vattenyta … De får väl nöja sig med kastanjer, antar jag😉

  3. Tak Sven! Hvilken herlig historie!

  4. Bologneskoven

    Den påske hvor jeg var seksten år og yndig, rejste jeg til Paris for at besøge min farmor, som boede der. Jeg blev beruset af foråret, den lune aftenvind og gadernes liv, men det var svært for mig at færdes alene uden at blive generet af påtrængende mænd. Fra Danmark var jeg vant til at møde mændenes blikke og give dem et smil når jeg havde lyst, i Paris var det nok at strejfe en mands blik for at han skulle optage forfølgelsen. En dag var der en mand som uden videre greb fat i mig midt på gaden og kyssede mig, og da jeg slog fra mig, gav han mig en syngende lussing. En anden dag blev jeg forfulgt af en meget ubehagelig ung mand, som blev ved med at trække mig i håret. Jeg blev bange, men turde ikke gå hjem, af frygt for at han så ville vente udenfor og forfølge mig resten af min tid i Paris. Jeg prøvede at ryste ham af ved at tage metroen, men han blev ved med at være lige i hælene på mig. Til sidst sprang jeg ind i en taxa, som jeg slet ikke havde råd til. Manden prøvede at komme med ind i bilen, jeg kæmpede for at lukke døren og råbte til chaufføren at han skulle køre, og det gjorde han. Manden sprang da ind i en anden taxa, og så holdt vi biljagt gennem Paris. Omsiden havde vi rystet forfølgeren af, og jeg bad chaufføren om at køre mig til nærmeste metrostation. Han sagde trøstende at han ville køre mig helt hjem, det skulle ikke koste mig noget – hvor efter han begyndte at tage mig på lårene. Jeg blev så rasende at han omgående slap mig ud af bilen, heldigvis i nærheden af hjemmet.

    Trods disse besværligheder, nød jeg at gå rundt i Paris og besøge alle seværdighederne, og min farmor, som ikke orkede så lange dagsmarcher, gav mig lov. Måske fordi jeg ikke fortalte hende det hele. Hun prøvede dog at lære mig at lukke ansigtet og kigge ligeud, og hun advarede mig imod nogensinde at stige ind i en bil sammen med en ung mand. ”Han kører dig lige ud i Bologneskoven!” sagde hun, og hvad der ville ske der, det kunne jeg nok tænke mig til.

    Jeg længtes jo efter at møde jævnaldrende, og blev derfor glad da min farmor arrangerede et møde med en ung, dansk mand, som boede i Paris. Han var flink, og tog mig om aftenen med på den café hvor han plejede at mødes med sine venner. Blandt dem var en mørkhudet prins. Jamen, han var virkelig prins. Hans bror var der også, den ene studerede økonomi, den anden medicin, og engang skulle de hjem og bestemme det hele. Kihali var smuk som en gudestatue, og hans smil lyste hvidt i mørket, som vi sad der om et rundt bord under kastanjerne. Da vi til sidst brød op, tog Kihali min taske, som tegn på at han ville køre mig hjem i sin sportsvogn. Jeg spurgte min danske ven om det gik an. Min farmor havde jo advaret mig om, hvad der kunne ske. Min danske ven svarede, at min farmor havde ret, det kunne være farligt, men Kihali var hans ven, og ham kunne jeg stole på. Han ville køre mig sikkert hjem. Jeg steg ind i bilen, og så kørte Kihali mig ud i Bologneskoven. Hvad der i grunden ikke var så galt.

  5. Lars Bjørn

    KÆRE ALLE
    jeg har engang for ca. 50 år siden set et skilt sat op ved et gammelt træ. på skiltet var skrevet med meget poetiske vendinger, at man havde at behandle det ordentligt, for det havde været med i hele livet fra vugge til grav; gængen på din vugge (cradle-rocker), bord, stol, seng og kiste. Jeg mener der stod et navn under dette fine skrift, men jeg har ikke kunnet finde det siden. Måske kan tanken så bruges til en historie.
    Jeg holder iøvrigt meget af historien om træet der havde “spist” en kat, og ejeren af katten fik det råd af heksen! at spise meget kål og selv lade sig spise. Inden længe ville en løsning så vise sig. Træet, vist en pil (willow) sprak fra øverst til nederst, og 101 kat løb hjem. Fortællerseminaret ???
    godnat fra Lars Bjørn

  6. Anne-Lise Wie

    Her er mi forteljing om grana:

    Vårherre, den vonde og grankvisten
    Han Tykje var med den gangen Vårherre skapte grantrea, og hadde han fått rå, så hadde nok grankvisten vorte verre å bale med enn det han er. Tykje rådde Vårherre til å la kvisten gå tvers gjennom treet, så han kunne få vekse frå begge endane. Men Vårherre let seg ikkje narre, han skjønte kor dette ville bere hen. Han skapte kvisten som ein kile i stokken. Difor er det at kvisten blir mindre og mindre jo nærare han kjem margen, og difor er det at det er lettare å hogge av kvisten innmed stokken enn lengre frå.
    Men det seiast at då Vårherre skapte grankvisten såleis, då satt han Tykje på ein stein og gret, han var så harm over alle sjelene han mista. Han visste at det hadde vorte så mykje meir bannskap jo verre kvisten var å få av.

    Denne forteljinga har eg frå Knut Strompdal si bok frå 1929: Gamalt frå Helgeland.

    Anne-Lise

    • Hilde Eskild

      Nå kom jeg i tanker om en fortelling som blant annet finnes i Carina Fasts fortellerbok; om epletreet som vokser blant de store, høye granene og er så trist fordi det er så lite. Det vil også rekke opp til stjernene slik som de andre trærne. Gartneren kommer, plukker et eple, skjærer det i to og viser epletreet at det har en stjerne inni seg.

  7. Hilde Eskild

    En fattig mann ble arrestert for å ha stjålet et brød til sine sultne barn. Straffen for tyveri var døden. Like før han skulle henges, fant han et eplefrø i lommen. Hvordan skulle det hjelpe ham til å redde livet?

  8. Hans Petter Meirik

    På skumringsåsen
    står det en urgammel furu.
    His den hadde hatt en stemme
    ville jeg sikkert få høre
    alt som har hendt.

    Ryokan.

  9. Tack Hans Petter! Någon som har någon ide om lösningen på Hildes gåta? Använder han fröet till någon slags metafor?

  10. Hans Petter Meirik

    Jeg har vært innom en historie om det frøet for lenge siden, men akk, mitt minne svikter meg. Er det ikke noe om en fattig gutt som tar vare på det da han blir arrestert. Han bruker frøet til å avsløre overmaktens korrupsjon og overmakt? Vage stikkord, jeg vet, men jeg likte den da jeg hørte den !

  11. Hilde Eskild

    Dere får ikke svaret ennå! Prøv litt til! Du er kanskje inne på noe, Ulf.

  12. Hilde:
    Har det noe med at den som er uten skyld, kan kaste den første sten.
    Liv Brita har en historie om en ferskensten som redde livet til en mann som også er tatt for å stjele.

    Treet
    mitt er en gammel eik
    som er blitt mindre siden jeg var liten
    men likevel er enormt.

    Det var som Kalles klatretre, som jeg så på tv da jeg var liten. En svensk tegnefilm, selv om jeg ikke hadde noen tykk morfar som leste avis.

    Da jeg bodde i Oslo på 90tallet
    ble jeg jaget ned av både trærne som henger
    ut over
    Akerselva
    og i
    Slottsparken

  13. Kan han lura någon att stjäla t.ex. äppelkärnan? Eller få kungen att avslöja att han tjuvat äpplen som barn? Nej jag tror inte riktigt att det är vad Hilde tänler på, men det skulle kunna gå. Nu ska jag se om Google har något svar. Men säg inget till Hilde😉

  14. Hilde Eskild

    Jeg venter spent på hva google har å bidra med! husk at Ratatosk er kjent for å fare med sladder, Ulf! Takk til Yngvill som minnet meg om Kalles klatretre. Jeg ELSKET det Og Yngvill; du er absolutt inne på det, men ikke si noe til Ulf.

Legg igjen en kommentar

Fyll inn i feltene under, eller klikk på et ikon for å logge inn:

WordPress.com-logo

Du kommenterer med bruk av din WordPress.com konto. Logg ut / Endre )

Twitter picture

Du kommenterer med bruk av din Twitter konto. Logg ut / Endre )

Facebookbilde

Du kommenterer med bruk av din Facebook konto. Logg ut / Endre )

Google+ photo

Du kommenterer med bruk av din Google+ konto. Logg ut / Endre )

Kobler til %s