Category Archives: Ungt berättande

Unge fortellere og Ung Fortellerscene

I Norge skjer det mye spennende med unge fortellere.

Vitushika på Fortellerfestivalen 2010
Les videre

Hur man bäst får unga att förstöra berättandet

Sitter du bra? Är du tillräckligt utvilad för att kunna ha flera åsikter i huvudet samtidigt?

Både skolan och professionella berättare kommer att driva fram ett berättande bland unga som blir ointressant och missar just det som är det muntliga berättandets unika möjligheter. Om det går bra. Går det dåligt händer inte ens det.

Det har att göra med två saker, dels ett berättarkonstnärligt problemkomplex och dels på mer pedagogiska svårigheter.
Les videre

Het och frusen helg i Lund

Först frös vi, och sen frös vi. Det har dessutom blivit tradition att Berättarnätet Sveriges årsmöteshelger ska drabbas av snöfall och trafikhinder. De flesta bodde på ett mycket charmigt (och kallt) vandrarhem som var ett gammalt tåg.

Efter frukost (morgenmad) härjade vi på Lunds gator, bibliotek, leksaksaffärer, cafeer mm. Efter en trumpetsignal ställde vi oss upp på våra röda plastbackar, fällde upp paraplyerna, höjde våra röster och berättade. Antingen någon ville lyssna eller inte 😉

Foto: Fabula Storytelling
Les videre

Lever ungt berättande vidare?

Foto Fabula Storytelling

[Andra uppdateringen av listan på strategier 2010-12-16]

Hur får man ungt berättande att leva vidare när pengarna och projekten är slut? Vad kan man göra för att undvika att inte allt rinner ut i sanden efter en tid? Det är enligt min mening en av de i särklass viktigaste frågorna för åtminstone den svenska berättarrörelsen. Och det kan vara ett utmärkt tema för nordiskt förtäljarsamarbete. Inte minst för att jag vet att många i Sverige, Danmark och Norge redan gjort och gör intressanta saker för elever och unga berättare. Berättarnätet Sverige kommer att söka pengar för att jobba med ett projekt om detta. Jag har redan fått flera entusiastiska svar på ett brev till våra medlemsföreningar, så vid det här laget är jag säker på att det kommer att hända spännande saker 2011.

Skulle ni, till att börja med, vilja hjälpa mig att tänka och formulera effektiva strategier? Jo jag vet att listan ser tråkigare ut än en mer entusiasmerande beskrivning av t.ex. ett berättarläger för ungdomar. Men läs den som ett försök att få mer stöd till sådana saker – och framför allt att «skumma grädden» av enstaka eller «isolerade» arrangemang. Använd er fantasi till att föreställa er vilken glädje fler unga människor skulle kunna ha av att få utveckla sina berättartalanger. Det som driver mig själv är känslan jag har av alla upplevelser av hur de växer, hur de kan bli alldeles «självlysande» när de får lite stöd att berätta. Så vad vill du utveckla, fråga, ifrågasätta, prioritera, formulera om, lägga till eller kommentera?

Åtta huvudstrategier

■  Från “mellan stolarna” till “i samma soffa”. På kommunal och lokal nivå kan muntligt berättande, och särskilt ungt berättande vara en angelägenhet för flera intressenter. Som kanske var för sig inte har just muntligt berättande som ett prioriterat område, men som tillsammans kan få ihop resurser och nå ut bättre. T.ex. Arkiv, Bibliotek och Museer (ABM), kommunala och regionala kulturförvaltningar, skolor, kulturskolor, studieförbund, hembygdsrörelsen, turistnäringen, berättarorganisationer, olika ungdomsorganisationer och ungdomsmiljöer m.fl. Vi vill utveckla och sprida goda exempel på samverkansmodeller.

■  Kontakt- och kunskapsmäklare för skolan. Vi kan hjälpa lärare att bygga egna nätverk. Skolan är på sikt den organisation som skulle kunna betyda mest för att ge barn och unga chansen att utveckla sina muntliga berättartalanger. Särskilt om man kan utveckla samverkansformer med kulturlivet. För att muntligt berättande ska bli mer etablerat i undervisning behövs flera saker. En är att lärare själva börjar utbyta erfarenheter och att anpassa ideer och metoder till sin egen situation. Men de har svårt att hitta varandra. Berättare träffar många lärare eftersom de ofta har uppdrag i skolor. Därför kan vi fungera som”kunskapsmäklare” och som stöd för lärares eget nätverksbyggande. Vi kan också bidra med kompetensutveckling, något som lärare ofta själva efterlyser.

■  ”Den långa tråden” Vi inom berättarrörelsen kan ge kontinuitet och långsiktig inspiration till verksamheter för ungt berättande. Säg t.ex. att elever genomför en ”sägenresa” med spårvagn 11 från Bergsjön till Brännö i Göteborgs skärgård. På några stationer kliver man av och berättar lokalhistoria om flyktingar från krigen med danskarna, SKF, vikingar m.m. Om t.ex. Berättarnät Väst skulle engagera sig i ett sådant pedagogiskt initiativ och ”efterlysa det” varje år kan det bli både mer meningsfullt och mer långsiktigt hållbart. Detta är naturligtvis bara ett av många exempel på hur vi skulle kunna ge ungt berättande mer kontinuitet.

■  Nationell, nordisk och global samverkan. När den unge berättaren Wilf från Storbritannien träffade svenska ungdomar fungerade han som ett inspirerande föredöme. En ”gesällresa” där man lyssnar på berättare från andra länder är en självklarhet för många professionella berättare. I den enklaste formen upplever man dem på en svensk internationell berättarfestival. Samarbetet gäller inte bara ungdomarna. Det finns flera berättare och pedagoger till och med inom Sverige som arbetat länge och engagerat med unga berättare som aldrig träffats för att diskutera erfarenheter och metodutveckling. Relativt få av oss som håller på med liknande saker inom Norden har tagit oss tid att jobba ihop. Här finns mycket att göra!

■  Driva frågan inom berättarrörelsen om hur man kan göra för att kortare och relativt resurskrävande insatser skall leva vidare. Hur skummar man  grädden av aktiviteterna? Kan vi inspirera fler berättarföreningar till att satsa på ungt berättande?

■  Stödja nätverkande och informationsutbyte via nätet, särskilt i kombination med “IRL”-möten. Man skulle kunna tro att sådant utvecklats ”av sig självt”, men det stämmer inte. Tänk om det fanns fler samlingspunkter på nätet för unga berättare och de som arbetar med ungt berättande i kulturlivet och skolan? Facebookgrupper där man kan söka berättelser och vänner i berättarvärlden. Bloggar med tänkvärda essäer. Diskussionsforum där man kan utveckla tankar och projekt. Platser där alla som planerar och genomför berättarprojekt delar med sig av erfarenheter, kunskaper, inspiration och nyheter. BNS skulle kunna stå bakom något som knyter ihop och stödjer sådana initiativ. Det återstår att utreda om detta skall göras i form av en mer central ”portal” eller på något mer nätverksbaserat sätt.

Mentorer, kontakter och konstnärlig inspiration
Vilken slags stöd behöver barn och unga för att utveckla sina muntliga beröttartalanger? Eller vilka kombinationer av insatser är mest effektiva på kort och på lång sikt? ”Fler Monikor” sade en ung berättare som syftade på ett mer personligt mentorskap. En annan uttalade ordet ”berättarläger” med en känsla som verkligen underströk betydelsen av att få träffa andra unga. ”Vilka ska ta över efter oss?” sade en av de äldre svenska berättarkonstnärerna. Denna punkt hänger nära samman med nästa.

■  Analysera och utvärdera vilka arbetssätt och samverkansmodeller som är mest effektiva ur ett långsiktigt perspektiv. Det saknas också sammanställningar av hur barn och unga själva ser på muntligt berättande. Där kan man göra mycket mer.

Och berätta gärna vad du själv har gjort eller kommer att hålla på med 2011! Skall vi starta ett nordiskt samarbete kring detta? Vill du vara med i så fall? Och har du något bra namn för ett sånt projekt?