Julberättelser

Här samlar vi julhistorier! Ni vet väl varför man firar jul? Ett svenskt barn förklarade det så här: «På julen firar man Kalle Ankas födelsedag. Förr var han i svartvitt men nu är han i färg».

Dyrkar man den mytiska ankan på julen även i de andra nordiska länderna, eller är det bara i Sverige som  han sprider sitt glada budskap klockan tre på julafton? Frågan är väl bara om det är Apple  eller Facebook som förr eller senare övertar hans tron. Eller du kanske tycker att julen är ett gott tillfälle att berätta andra slags historier med en mer biologisk och social teknik? Dela då med dig av dem här i en kommentar. Det är utmärkt med en titel och en kort sammanfattning. De sammanställs och redigeras senare. Om du är med på e-postlistan Ratatosk är det bättre att du skickar tipsen till listan först!

Läs ett nytt avsnitt av Annemaries Julkalender varje dag!

Här är Görans Hembergs förslag:

• A Christmas Carol. Hela Dickens klassiker på  Wikipedia
• Lille Viggs julafton av Johan Ludvig Runeberg. På Projekt Runeberg. En kul och sedelärande historia om hur små pojkar borde uppföra sig vid slutet av 1800-talet.
• Flickan med svavelstickorna. H C Andersens rysare. Se nedan:

Och Helen Dejke skrev:

Visst finns det julsagor för de riktigt små barnen också , men de klassiska,  som t ex Lille Viggs äventyr på  julafton, är för långa och för invecklade . Astrid Lindgren har många  historier  som handlar om julen. Berättelsen om Kajsa Kavat, och den om barnen i Bullerbyn, är bara ett par exempel .  Elsa Beskow har givit oss Olles skidfärd och Petter och Lottas jul. Fabeln ”Hur björnen förlorade sin svans kan ju mycket väl förläggas till julafton. Eftersom en återberättelse aldrig är en ordagrann återgivning av sagan så blir det din tolkning som gäller. Om snön som faller finns det också vackra berättelser. Och roliga ramsor t ex :

Snöflingor faller så sakta till marken och barnen tar fram både kälken och sparken./:”Se upp i backen 15 hål i nacken   Först åker vi ner och sen går det upp. Oh, hjälp här kommer det ett riktigt gupp!

En söt liten bok för de allra minsta är den om Miffy som går ut i snön . Hon tycker att stan ser ut som ”en tårta med mycket grädde på”. Den är nästan som en pekbok med endast lite text.

Det kan ju tyckas att de exempel som jag tagit upp hellre bör läsas och inte berättas muntligt. OK   gör det. Var och en känner själv vad som passar bäst .

Själv brukar jag berätta en liten historia om den minsta tomten, som föll ur släden när tomtefar blev alltför uppspelt; han sjöng och svängde glatt bland snödrivorna. Och rätt vad det var så flög den minste ur och hamnade i en stor snödriva. Lilltomten kom till rätta, men hans luva var borta. Som i alla goda sagor slutar det lyckligt. Luvan hittades på vårkanten. Att komma bort en liten stund och sen bli hittad är spänning nog för ett förskolebarn.  En annan julsaga som jag brukar berätta är den om mormor som sent på julnatten satte ut gröt till tomten och sedan smög ut och gjorde en snöängel på gårdsplanen. När barnen vaknade på juldagen var gröten borta men det fanns en ängel i snön.

Den finaste julberättelsen  är kanske i alla fall den om det lilla barnet som föddes i ett stall när både stjärnor och änglar stod på vakt.

God Jul

Hälsar Helén, som ofta berättar för de minsta.

www.sagorochramsor.se