I USA slickar berättarna såren efter en uppslitande konflikt. 1973 arrangerades den första berättarfestivalen i Jonesborogh, en liten håla, förlåt stad, i Tennessee. Där vårdar man ömt sina historiska minnen. Parallellerna till Ljungby och den första festivalen 1990 är rätt många. Per Gustavssons motsvarighet i Jonesborough heter Jimmy Neil Smith. Det som hände i Jonesborough har på många sätt indirekt inspirerat den svenska berättarrörelsen, men det är en annan och gladare historia.
I Ljungby byggde Per och Berättarnätet Kronoberg upp festivalen med ett mer informellt stöd av folk i det dåvarande Berättarnätet. I Jonesborough var det både en lokal och en nationell organisation som hade det ekonomiska ansvaret. Nu är ju USA ett något större land än Sverige, och med det «upptagningsområdet» blev festivalen en ekonomisk succe. Till slut ville motsvarigheten till kronobergarna med Jimmy i spetsen driva festivalen själva. Så man gjorde ett royaltyavtal med den nationella föreningen som numera heter NSN. De skulle få 15% av vinsten. Det var såvitt jag förstår alla nöjda med och NSN’s medlemmar fortsatte att dra folk till festivalen. Sedan gjorde Jimmy något som lite motsvarar Sagomuseet. Han byggde ett mycket ambitiöst «International Storytelling Center». Jag måste erkänna att jag varit lite frågande inför det anspråksfulla namnet, och tycker nog att centret i praktiken levererat ganska litet i den vägen. Det räcker med att kasta en blick på deras hemsida. Inte ett ord på svenska 😉 Sagomuseet och Berättarnätet Kronoberg utger sig däremot inte för att vara något annat än vad de gör.
Men till slut blev det för dyrt. För inte så länge sedan gick ISC i konkurs. Det är naturligtvis beklagligt, men det som gjort historien till en ren tragedi för den amerikanska berättarrörelsen är att ISC inte längre vill dela med sig av vinsten från festivalen. Det upplevs som ett svek. «What I want is respect», skrev en av de många berättare som under alla år backat upp festivalen.
Man kan läsa mer om detta bl.a. på Brother Wolfs hemsida. Joseph Sobol har tidigare skrivit om den amerikanska berättarrörelsens historia, och hans artikel sammanfattar väl den senaste utvecklingen.
Jag vet inte riktigt om man kan lära sig något av detta. Vet du?
Cafe Ratatosk 