Sagor med färger

Johan Theodorsson bad om sagor om färger. Här följer hans sammanställning av svaren på e-postlistan:

Det finns ju de klassiska sagorna med färger:

– Rödluvan

– Snövit är ju verkligen färgrik på alla sätt. Den börjar ju med korpsvart hår, vit snö och rött blod. «Oh, how I wish that I had a daughter that had skin white as snow, lips red as blood, and hair black as ebony»

[Från Ulf Ärnström
Se också http://en.wikipedia.org/wiki/Snow_White,_Blood_Red_%28book%29 med fantasynoveller
och http://en.wikipedia.org/wiki/Blood_Red,_Snow_White – en historisk dokumentär roman om ryska revolutionen]

– Bäckahästen är ofta helvit i vissa sägner.

– Från Freya Hvaste. Pia Rafns sång ”Jag vill male dagen bla” http://festklaveret.dk/da/
tekst/106/jeg+vil+male+dagen+blaa.html

– Från Freya Hvaste. Der er også en om hvordan påfuglen fik sine farver. (Hittade inte genom googling. Försök gärna.) Og så er der Selma Lagerlöfs kristuslegende:  ‘I Nazareth’, hvor Jesus maler sine små lerfugle med det ‘det solskin, der kom ind mod hældningen af dagen, som var ganske rosenrødt’.

Hur papegojan fick sina färger?
Från Anne-Lise Wie

För mycket länge sedan fanns bara växter och fåglar i världen. Växterna lyste i de vackraste färger, medan fåglarna allihop var grå och svåra att skilja från varandra. – Skapargud, klagade fåglarna. Vi vill också ha färger, precis som växterna! – Visst kan ni få färger, svarade skaparguden. Ut och leta reda på dem själva! Men det tyckte fåglarna var alldeles för jobbigt. De ville hellre att skaparguden skulle ge dem färgerna direkt, han som kunde. Bara papegojan tänkte annorlunda. – Så bra, sa hon till sig själv. Då kan jag ju välja de färger jag allra helst vill ha och ta med mig dem tillbaka till de andra. Och så
trotsade hon världens alla faror och gav sig iväg för att leta.När papegojan färdats många dagar och var mycket trött satte hon sig på en gren för att vila. På grenen växte en frukt i gulaste gult, strax intill en blomma med bär i sagolikt blått och på marken den skönaste blomma i klaraste rött. – Dom färgerna vill jag ha! tänkte papegojan. Försiktigt tog hon frukten, bären och blomman i näbben och flög hem igen. Där hemma var de mycket nyfikna på vad papegojan hittat och alla tyckte att hennes fynd hade underbara färger. Skaparguden såg på de tre färgerna och sa: – Den gula färgen ska du få för att du vågar utforska världen. Den blå får du för att du inte ger upp. Och den röda färgen blir din för att du tänker på andra, vill dela med dig och leva i fred. Så fick papegojan sina färger.

Blommornas himmelrike
Från Ola Henricsson
Läs mer här (från Ulf Ärnströms hemsida)

Saga om en regnbåge som bråkar
Från Gunilla Brodin

Once upon a time the colors of the world started to quarrel: all claimed that they were the best, the most important, the most useful, the favorite.

GREEN said: «Clearly I am the most important. I am the sign of life and of hope.
I was chosen for grass, leaves, trees—without me, all animals would die. Look out over the countryside and you will see that I am in the majority.»

BLUE interrupted: «You only think about the Earth, but consider the sky and sea. It is the water that is the basis of life and drawn up by the clouds from the deep sea. The sky gives space and peace and serenity. Without my peace, you would all be nothing.»

YELLOW chuckled:»You are all so serious. I bring laughter, gaiety, and warmth to the world. The sun is yellow, the moon is yellow, the stars are yellow. Every time you look at a sunflower, the whole world starts to smile. Without me, there would be no fun.»

ORANGE started next to blow her temper. «I am the color of health and strength. I may be scarce but I am precious for I serve the needs of human life. I carry the most important vitamins. Think of carrots, pumpkins, oranges, mangos, and pawpaws. I don’t hang around all the time, but when I fill the sky at sunrise or sunset, my beauty is so striking that no one gives another thought to any of you».

RED could stand it no longer. He shouted out: «I am the ruler of all of you!
I am blood! Lifes blood! I am the color of danger and of bravery. I am willing to fight for a cause. I bring fire to the blood! I am the color of passion and of love, the red rose, the poppy and the poinsettia. Without me, the earth would be as empty as the moon!»

PURPLE rose up to his full height. He was very tall and spoke with great pomp:
«I am the color of royalty and power. Kings, chiefs, and bishops have always chosen me for I am a sign of authority and wisdom. People do not question me, they listen and obey».

Finally, INDIGO spoke, much more quietly than all the others, but with just
as much determination: «Think of me. I am the color of silence. You hardly notice me, but without me you all become superficial. I represent thought and reflection, twilight and deep water. You need me for balance and contrast, for prayer and inner peace.»

And so all the colors went on boasting and quarreling, each convinced of their own superiority. Soon, their quarreling became louder and louder. Suddenly there was a startling flash of bright lightening! Thunder rolled and boomed! Rain started to pour down relentlessly. The colors crouched down in fear drawing close to one another for comfort. In the midst of the clamor, RAIN began to speak: «You foolish colors, fighting amongst yourselves, each trying to dominate the rest. Don’t you know you were each made for a special purpose, unique and different? Join hands with one another and come to me.»

Doing as they were told, the colors united and joined hands. The rain continued: «From now on, when it rains, each of you will stretch across the sky in a great bow of colors as a reminder that you can all live in peace. The rainbow is a sign of hope for tomorrow».

And so, whenever a good rain washes the world, and a rainbow appears in the sky, let us remember to appreciate one another.

Berättelsen om vattendroppen
-Indien-