Valv bakom valv oändligt

I reflektionerna kring «The storyless story» föreslog jag att berättare kunde väva in mer poesi i föreställningarna. Igår fick Tomas Tranströmer nobelpriset. Äntligen en poet, tänkte nog många. En av hans mest kända dikter är «Romanska bågar». Det är en av de få dikter jag minns. Lyssna här:

Romanska bågar

Inne i den väldiga romanska kyrkan
trängdes turisterna i halvmörkret.
Valv gapade bakom valv och ingen överblick.
Några ljuslågor fladdrade.
En ängel utan ansikte omfamnade mig
och viskade genom hela kroppen:
”Skäms inte för att du är människa, var stolt!
Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt.
Du blir aldrig färdig, och det är som det skall.”
Jag var blind av tårar
och föstes ut på den solsjudande
piazzan tillsammans med Mr och Mrs Jones,
Herr Tanaka och Signora Sabatini,
och inne i dem alla öppnade sig valv bakom valv oändligt.

Ur diktsamlingen ”För levande och döda” (1989)

Händelsevis fick jag nyss ett tips på epostlistan om ett finskt konstprojekt som utforskar skogen. «Min själ är den täta skogen» låter som en replik till Tranströmer. Den har bland annat fått formen av fotografier. Se dem här!

Antingen man föreställer sig att människan har ett inre av stenvalv som öppnar sig oändligt eller om man föredrar bilden av en labyrintisk skog, vill vi säga sådana saker? Om man vill inspireras att sammanföra raka målmedvetna historier med blommande bildspråk och vindlande poesi, vilka ska man lyssna på? Vem behöver sånt?

Träd, trær, træer – Tre intervjuer

Georgiana Keable från Oslo hade en nydelig föreställning på temat träd i Ljungby i våras. Här berättar hon mer om trädhistorier:

Henrik Hallgren och Sabina Henriksson hade händelsevis ett liknande program; «När träden kunde tala»

Henrik hade också en workshop om ekologi och berättande. Här är sju minuter av hans tankar och erfarenheter:

Dela gärna med dig av egna erfarenheter, planer och frågor i en kommentar!

Iceland III – Saga-Stead Journeys

© Emily Lethbridge

This project will be very interesting to follow and a great source of inspiration for anyone interested in the sagas. This is how Emily Lethbride, a Cambridge researcher describes her blog, The Saga-Steads of Iceland

The 1000-year-old past described in the medieval Icelandic sagas is written into the landscape all around Iceland. In ‘The Saga-Steads of Iceland: A 21st-Century Pilgrimage’, I am exploring how the sagas are a living literature with an existence beyond the printed page. An ongoing account of my travels can be found on this website in the run-up to the publication of my book about reading the sagas where they take place, and with the people who live in these places today.

På samma fest …

«Jeg går jo stærkt ind for at man skal “samle Norden”. Sagt på en anden måde: det er godt at lære hinanden at kende.»

Låt oss fortsätta samtalet med Vigga i kommentarerna!

Ken Nordine & Colors

Inspirerad av diskussionen på e-postlistan om färger, påminde jag mig en simply amazing voice-artist, Ken Nordine och hans genialiska «Word Music» från femtiotalet. En fantastisk inspiration för den som vill överskrida gränserna mellan muntligt berättande, poesi, spoken word och musik. Ett av hans klassiska album heter «Colors». Hör bara vad han gör med den färg som på engelska kallas «Maroon»

Iceland Part I

[This is written in english to make it more accessible both to some icelanders and to international visitors. Just a warning to swedish readers – the word saga here has absolutely nothing to do with what it means in swedish]

Written words, oral storytelling or poetry?
I have just learned that the World Storytelling Day and the World Poetry Day happens closely or on the very same day. So why not use both art forms in the same performance? There are many traditions around the globe where you do exactly that. I think it works very well with the saga of Egil Skallagrimsson. And the Gisle Sursson saga mentioned in the video also comes with a lot of poetry.

Hur samlar Du historier?

En av mina favoritbloggar inom Corporate Storytelling är den australiensiska Anecdote. Den innehåller ofta originella iakttagelser om hur berättelser fungerar. I det här inlägget beskriver Shawn Callahan ett sätt att minnas historier som jag aldrig tänkt på. «And then it struck me, this is an important practice for remembering stories: you need to ask yourself what an experience or story means, what’s the point of this story?».

Video från myternas kamp

Läs mer om MythOff Antropologen Claude Levi-Strauss som tävlar i obegriplighet med många andra franska tänkare, är känd för uttrycket «les mythes se pensent entre eux» – myterna tänker tillsammans. Han skulle nog ha gillat den här tillställningen 😉

Zamaleo

Zamaleo – ett berättarkompani i Kenya
Av Mats Rehnman

Joel Outukho – Bild: Fabula Storytelling

Små skarpa sagor

Hans Laurens på besttellers.dk berättar om bakgrunden till «haikuhistorierna», en idé som Heidi Dahlsveen arbetat vidare på i «bildhistorieutfordringen». Tidigare resultat av den finns här. Och här hittar du veckans aktuella Story Quest Challenge.

Om Hans arbetar mer med att «reducera», fungerar bildhaikubyggandet för mig mer som en intuitiv skapelse av «korta farliga fantasier». Kan jag bara hålla mina litterära ambitioner i schack växer de sig sällan för stora. Det kan man läsa mer om här. / Ulf Ä

PS Den kortaste historien som Hans nämner, fann jag i R. B. Nair/Narrative Gravity: «En tiger. En jägare. En tiger.»