Andre Historier – Personlige historier fra levd, ulevd og drømt liv

I Norge har vi igangsatt et helt nytt konsept: «Andre Historier på Det Andre Teatret». Inspirert av bl.a. The Moth (True Stories Told Live) i USA er Andre Historier stedet der slampoesi, muntlig fortelling, Spoken Word og Stand-Up møtes. En scene for “Personlige historier fra levd, ulevd og drømt liv”. Vi inviterer til kvelder fulle av livsfortellinger, noen ganger morsomt, noen ganger rart, noen ganger rørende, men alltid engasjerende – fremført av muntlige fortellere, komikere, stuntpoeter og publikum selv.

Hver kveld har et tema. Til nå har vi kjørt temaene «Kjærlighet», «Jobben» og «Senga». Hver gang er det også to åpen mic-historier fra publikum knyttet til tema på max. 5 minutter. Arrangementet har vært en stor suksess og trukket til seg et eget kjernepublikum utenfor de vante miljøene.  Vi har laget en liten rapport fra premierekvelden som du kan se her:

Her får utøvere i ulike Spoken Word-grener møte hverandre og bli inspirert av hverandre, og det skaper en enorm variasjon for publikum. Andre Historier finner sted på Det Andre Teatret, en helt ny norsk fringescene for improteater og andre sceniske former som ikke har sitt eget teater.

Gå ellers inn på andrehistorier.no for å lese mer!

Andre Historier er arrangert av Albatrass, Kristine Haugland, Christer Torjussen og Torgrim Mellum Stene. Støttet av Fritt Ord. Co-produksjon: Det Andre Teatret.

Trädhistoria från Görans blogg

En sak man kan roa sig med när det varken finns nya inlägg eller kommentarer är att se vad som skrivs på de bloggar som Cafet följer i spalten här till höger. Till exempel Göran Hembergs blogg. Idag skriver han till exempel om Mannen som planterade träd – en charmigt tänkvärd historia och historia om historien 😉

[Klicka på bilden för att se en större version]

Sad News

I USA slickar berättarna såren efter en uppslitande konflikt. 1973 arrangerades den första berättarfestivalen i Jonesborogh, en liten håla, förlåt stad, i Tennessee. Där vårdar man ömt sina historiska minnen. Parallellerna till Ljungby och den första festivalen 1990 är rätt många. Per Gustavssons motsvarighet i Jonesborough heter Jimmy Neil Smith. Det som hände i Jonesborough har på många sätt indirekt inspirerat den svenska berättarrörelsen, men det är en annan och gladare historia.

Svensk/nordiskt nätverk för berättande lärare

Berättarnätet Sverige har bett sina medlemmar att hjälpa till med att sätta berättande lärare i kontakt med varandra. Det kan man läsa mer om på Nätverk för berättande pedagogik     Nätverket har också en facebookgrupp Förhoppningsvis kan detta bli också ett nordiskt nätverk. Det är alltså utbytet av erfarenheter, historier och metodiska tips mellan praktiskt verksamma lärare som står i fokus. Men jag tror att om vi kan bidra till en «gräsrotsrörelse» i skolan, kan det pedagogiska berättandet få en ovärderlig chans att etablera sig där. Det kommer hela berättarrörelsen att ha mycket glädje av. Just nu är det mest meningsfulla du kan göra att föreslå lärare framför allt att prenumerera på hemsidan schoolstorytelling.wordpress.com och att gå med i facebookgruppen. Frågor, protester applåder?

Vad betyder den nya situationen i Norden?

Jag menar att steget från två nordiska landsföreningar till tre är mycket större än att antalet nationella organisationer ökat med femtio procent. Det är ett «kvalitativt språng».  Dessutom finns ett landsomfattande nätverk på Island, och vem vet vad som kan ske i Finland efter festivalen och StorySlam där … Det borde innebära helt nya utmaningar och möjligheter för nordisk samverkan. Är det fler än jag som kan se några sådana?

På Mimeteatret, Odense …

Rapporter, gratulationer och frågor om Fortællere i Danmark

Idag samlades danska fortellere i Odense. Det var ett «toppmöte» som förberetts under lång tid. Danmark har nu fått en landsförening. Läs rapporter, gratulera och ställ frågor i kommentarerna!

Och video från före födelsen …

Kan ni känna doften av förväntan?

Det kommer mera …

Bilder från födelsen

This gallery contains 9 photos.

Barnet döptes till Fortællere i Danmark. Kommentera gärna bilderna!

Valv bakom valv oändligt

I reflektionerna kring «The storyless story» föreslog jag att berättare kunde väva in mer poesi i föreställningarna. Igår fick Tomas Tranströmer nobelpriset. Äntligen en poet, tänkte nog många. En av hans mest kända dikter är «Romanska bågar». Det är en av de få dikter jag minns. Lyssna här:

Romanska bågar

Inne i den väldiga romanska kyrkan
trängdes turisterna i halvmörkret.
Valv gapade bakom valv och ingen överblick.
Några ljuslågor fladdrade.
En ängel utan ansikte omfamnade mig
och viskade genom hela kroppen:
”Skäms inte för att du är människa, var stolt!
Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt.
Du blir aldrig färdig, och det är som det skall.”
Jag var blind av tårar
och föstes ut på den solsjudande
piazzan tillsammans med Mr och Mrs Jones,
Herr Tanaka och Signora Sabatini,
och inne i dem alla öppnade sig valv bakom valv oändligt.

Ur diktsamlingen ”För levande och döda” (1989)

Händelsevis fick jag nyss ett tips på epostlistan om ett finskt konstprojekt som utforskar skogen. «Min själ är den täta skogen» låter som en replik till Tranströmer. Den har bland annat fått formen av fotografier. Se dem här!

Antingen man föreställer sig att människan har ett inre av stenvalv som öppnar sig oändligt eller om man föredrar bilden av en labyrintisk skog, vill vi säga sådana saker? Om man vill inspireras att sammanföra raka målmedvetna historier med blommande bildspråk och vindlande poesi, vilka ska man lyssna på? Vem behöver sånt?