Skyll inte på mig om du läser den här boken och hatar den. Jag hade i mitt högmod en hel del invändningar även mot Scarlett Thomas’ bestseller «The end of mr Y», trots att den räddade en tågresa. Där visar hon att hon kan fånga läsarna om hon vill. Det är snarare motsatsen hon utforskar i «Our tragic universe». Den är fylld med mer eller mindre spirituella dialoger om hur man skriver en roman, hur man bygger upp historier och framför allt; om flykten från berättelsernas fängelse. «Sometimes I wish life was more storyless» säger en av hennes huvudpersoner. Kan man skriva en roman om det? Utan att använda sig av stories? Vad för slags slut kan en sådan bok ha?
Les videre →